Svetsning av slitplåt med hög nötningsbeständighet (AR/NM): behåll den hårdhet du betalat för

Den centrala avvägningen

Slitplåt levereras seghärdad vid 360–550 HBW. Två motsatta risker styr svetsningen:

• För kallt (ingen förvärmning, låg värmetillförsel, tjock plåt): fogen och dess värmepåverkade zon (HAZ) kan härdas ytterligare och spricka, särskilt på de högre sorterna.
• För varmt (hög värmetillförsel, hög mellantemperatur): HAZ mjuknar under den levererade hårdheten, vilket skapar ett spår av mjukt material bredvid varje svets som slits företrädesvis i drift.

Plåttillverkare publicerar svetsrekommendationer per sort och tjocklek; dessa har företräde framför allmänna regler, men mönstret nedan är typiskt.

Förvärmning: måttlig, inte extrem

Till skillnad från konstruktionsstål med liknande hårdhet behöver slitplåt vanligtvis bara måttlig förvärmning, eftersom dess kolhalt är måttlig och dess seghet är inkonstruerad. Vägledande praxis:

Plåt	Typisk lägsta förvärmning
NM360 / AR400, tunn (<20 mm)	Ofta ingen över ~10 °C omgivningstemperatur
NM400–NM450 / AR450, 20–40 mm	75–125 °C
NM500 / AR500 och tyngre sektioner	100–175 °C

Bekräfta alltid mot valsverkets datablad för den faktiska sorten och tjockleken. Överförvärmning är i sig skadlig: onödig förvärmning plus långsam svetsning är exakt det som ger en bred, mjuk HAZ.

Tillsatsmaterial och värmetillförsel

• Tillsatsmaterial med låg vätehalt genomgående — basiska elektroder eller kontrollerade trådar, förvarade torrt.
• Foghållfastheten är vanligtvis medvetet undermatchad: vanliga tillsatsmaterial i E70-klassen (eller motsvarande) är standard för infästningssvetsar, eftersom ett duktilt, mjukare svetsgods tar upp plåtens rörelser och motstår sprickbildning. Reservera höghållfasta matchande tillsatsmaterial (och hårdpåsvetsning) för slitytor.
• Begränsa värmetillförseln till tillverkarens fönster (ofta runt 1.0–2.0 kJ/mm eller lägre för de hårdaste sorterna) och håll mellantemperaturen inom det angivna taket — vanligen inte mer än ungefär 200–250 °C.
• Använd sekvenser som sprider värmen: hoppsvetsning, bakåtsvetsning, och undvik att koncentrera strängar på en punkt.

Hänsyn till slitsidan

• Svetsar på slitytan är uppoffringspunkter: där en svets måste korsa slitytan, täck den med ett hårdpåsvetsat skikt eller acceptera lokalt snabbare slitage. Bättre konstruktion placerar fogar och infästningar på baksidan.
• Reparationssvetsning följer samma regler som tillverkning; att slipa ut en spricka får inte överhetta den omgivande plåten (blåanlöpning betyder att anlöpningen har börjat).
• Skärning och kantberedning: termiskt skurna kanter på plåt med hög hårdhet kan bära mikrosprickor — slipa kanterna tillbaka till friskt material före svetsning, och svetsa aldrig över en sprucken skurkant.
• Flamrikta eller varmforma inte slitplåt utan tillverkarens vägledning; lokal återuppvärmning över den ursprungliga anlöpningstemperaturen mjukar permanent upp punkten.

I en mening

Behandla slitplåt som en färdig värmebehandlad komponent som råkar behöva fogas — måttlig förvärmning, låg vätehalt, återhållen värmetillförsel, och konstruera svetsarna bort från slitytan där det är möjligt.