Provning av interkristallin korrosion: ASTM A262 och sensibilisering

Ett austenitiskt rostfritt stål kan klara varje kemikontroll och ändå fallera i drift om det har sensibiliserats — kromutarmade korngränser som korroderar inifrån. ASTM A262 är den familj av provningar som köpare använder för att upptäcka det dolda tillståndet.

Problemet: sensibilisering

När austenitiskt rostfritt stål tillbringar tid i intervallet cirka 450–850 °C — vanligast i den värmepåverkade zonen intill en svets — vandrar kol till korngränserna och fälls ut som kromkarbid. Metallen omedelbart intill varje gräns förlorar krom och kan falla under den nivå som krävs för att upprätthålla den passiva filmen. Själva kornen förblir felfria, men gränserna bildar ett kontinuerligt, korrosionsbenäget nätverk. I ett aggressivt medium angrips stålet längs gränserna och kan bokstavligen förlora korn — interkristallin korrosion.

Tre försvar finns genom kvalitetsutformning: L-kvaliteter (kol begränsat till maximalt 0.03%) svälter reaktionen, stabiliserade kvaliteter (321 med titan, 347 med niob) låser kolet i ofarliga karbider, och korrekt upplösningsglödgning löser upp karbider som har bildats.

ASTM A262-metoderna

ASTM A262 är inte en provning utan ett landskap av metoder, var och en inriktad på särskilda legeringar och angreppsmekanismer:

Metod Provningsmedium och karaktär Används vanligtvis för
A Oxalsyraetsning — snabb screening; klassificerar den etsade mikrostrukturen Första filter: godtagbara strukturer kräver ingen ytterligare provning
B Järnsulfat–svavelsyra — resultat som massförlust (korrosionshastighet) Molybdenhaltiga kvaliteter såsom 316/317, och stabiliserade kvaliteter
C Salpetersyra (Huey-provning) — fem kokperioder, massförlust per period Högkromkvaliteter; avslöjar även sigmafaseffekter i molybdenkvaliteter
E Koppar–kopparsulfat–svavelsyra (Strauss-provning) — exponering, sedan ett böjprov: sprickor avslöjar angrepp Detektion av kromutarmning i kvaliteter såsom 304/304L och stabiliserade typer
F Koppar–kopparsulfat–50% svavelsyra — massförlust Gjutna austenitiska legeringar och högmolybdenkvaliteter

Europa täcker liknande område i EN ISO 3651-2, med sina egna metoder och utvärderingsregler; en specifikation bör namnge ett system och en metod, inte bara "IGC test".

När köpare specificerar IGC-provning

  • Svetsad utrustning för kemisk, farmaceutisk och livsmedelsanvändning, där svetszonerna är det exponerade området.
  • Salpetersyra och starkt oxiderande användningar, där resultat från metod C traditionellt anges.
  • Varje austenitisk kvalitet som inte är L eller stabiliserad och som ska svetsas eller utsättas för det sensibiliserande temperaturintervallet vid tillverkning.
  • Kvalificering av material efter misstänkt värmebehandling, riktning eller reparation.

Att tolka resultatet ärligt

Ett A262-resultat certifierar tillståndet hos det provade provet — ett sensibiliserat prov underkänns även om dess kvalitetskemi är korrekt, och ett välgjort prov av en marginell kvalitet kan godkännas. Siffror för massförlust är metodspecifika jämförande hastigheter, inte förutsägelser om livslängd, och acceptansgränser (där de är numeriska) fastställs av inköpsspecifikationen, inte av A262 själv. Provningen används därför bäst som en spärr för materialtillstånd och tillverkningspraxis — exakt de saker som ett kemiintyg inte kan visa.

Senast uppdaterad 2026-11-03. Part of the Steel.Wiki guides — see all guides.