4140 vs 4340: Legerat stål i stång i jämförelse
4340 är 4140-kemi plus nickel. Det enda tillägget ger seghet och genomhärdning till ett tydligt prispåslag — denna guide förklarar när uppgraderingen lönar sig.
Kemigapet
4140 (EN 1.7225 / 42CrMo4, JIS SCM440) är ett krom-molybdenstål med cirka 0.40% C, 1% Cr och 0.2% Mo. 4340 (EN 1.6582 / 34CrNiMo6, JIS SNCM439) behåller samma grund och lägger till 1.65–2.0% nickel, med något högre molybdenhalt.
Vad nickel ger
- Seghet: nickel sänker övergångstemperaturen från segt till sprött brott och höjer Charpy-slagvärdena, särskilt i stora tvärsnitt och vid drifttemperaturer under noll.
- Härdbarhet: 4340 genomhärdar i mycket större styrande tvärsnitt — där en 4140-axel vid stora diametrar kanske bara härdar till sätthärdningsdjupet, kan 4340 nå målhårdhet och hållfasthet genom hela kärnan.
- Utmattning: vid lika draghållfasthet uppvisar 4340 generellt bättre utmattnings- och brottseghet, vilket är anledningen till att det förekommer i landställ, höghållfasta bultar och kritiska roterande delar.
Typiska hållfasthetsintervall för seghärdat stål överlappar varandra (ungefär 850–1200 MPa beroende på anlöpning och tvärsnitt), så valet handlar sällan om nominell hållfasthet — det handlar om seghet vid den hållfastheten.
Kostnad och tillgänglighet
4340 kostar typiskt märkbart mer per kilo — ofta 30–60% över 4140 beroende på marknad och form — och lagerhållare för färre dimensioner. Bearbetning och svetsning är jämförbara; båda kräver förvärmning och kontrollerade förfaranden vid svetsning.
Beslutsregel
Använd som standard 4140 för axlar, kugghjul, hydraulstänger, bultar och allmänna maskiner: det täcker de flesta tekniska användningsområden till bästa pris. Gå upp till 4340 när konstruktionen är brottkritisk, tvärsnittet är stort, driften är kall eller en specifikation (flyg- och rymdindustri, försvar, avancerad motorsport) anger det. Att betala för nickel där belastningarna är godartade ger inget mätbart.
Att arbeta med de två stålsorterna
Båda levereras glödgade, normaliserade eller förhärdade (seghärdade), och båda svarar på samma härdningspraxis — olje- eller polymersläckning från ungefär 830–870 °C, anlöpta till erforderlig hållfasthet. 4340 kräver lite mer omsorg: dess högre härdbarhet gör det känsligare för släckningsintensitet i tunna tvärsnitt och mer benäget för släckningssprickor runt skarpa tvärsnittsförändringar, och kontroll av avkolning är viktig eftersom dess utmattningsfördel går förlorad med ett mjukt ytskikt. Induktions- och flamhärdning passar 4140 bra; 4340 används oftare genomhärdat eller nitrerat. På intyget, jämför slagvärden vid erforderlig provningstemperatur snarare än enbart dragprovningsresultat vid rumstemperatur — det är där de två stålsorterna verkligen skiljer sig åt, och en 4140-charge som endast uppfyller sin draghållfasthetsspecifikation kommer inte att matcha en 4340-charges seghet i en stor, kall, stötbelastad del.
En anmärkning om ekvivalenter
EN-parningen speglar AISI-parningen: 42CrMo4 (1.7225) är nära ekvivalent med 4140, 34CrNiMo6 (1.6582) med 4340, och JIS SCM440 / SNCM439 följer samma mönster. Ersättning mellan system är rutin för denna familj, med förbehåll för de intygskontroller som beskrivs ovan.
Senast uppdaterad 2026-11-03. Part of the Steel.Wiki guides — see all guides.
